Idag har vi varit med barnen på Cirkus. När man var liten så tyckte man att manegen på Cirkusen var så stor.. Jag har för mig att jag såg både elefanter och tigrar och lejon. I vuxen ålder så kändes cirkustältet helt plötsligt mycket mindre.. Och det farligaste djuret vi fick se var hundar och katter.
Tiden med familjen känns viktigare än någonsin. Och då menar jag inte att göra saker. Det viktigaste är att vara där. Just i den minuten. För den här dagen kommer aldrig att komma tillbaka.
Jag har lyssnat och tänkt på den här låten idag. Jag såg en dokumentärfilm om Björn Afzelius för några år sedan. På dödsbädden samlade han sina krafter och skrev en sista sång. Till sin äldsta dotter Rebecca. Den ger mig fortfarande gåshud.
Kramar/Veronica
Så var du plötsligt nitton år
kan någon förstå hur tiden går?
nyss låg du här intill mitt bröst
och lät din pappa ge dig tröst
men nu är du redan nitton år
jag minns dom stunder som vi haft
av sorg och glädje, gråt och skratt
jag minns det som det var igår
var gång jag kysste bort en tår
men nu är du alltså nitton år
vad fick du med dig ifrån mig?
vad hann jag någonsin lära dig?
kan hända det att jag älskar dig
långt mer än jag någonsin älskat mig
också nu när du är nitton år
kanske du minns dom ord jag sagt
om hur man får en rofylld natt
man känner på sig i sig själv
om något man gjort en dag var fel
långt innan man blir nitton år
så flyg min älskling, flyg iväg
känn hur din egen vinge bär
var som du är vart helst du går
det är mitt allra sista råd
trots att du nu är nitton år
Kram/Veronica
kan någon förstå hur tiden går?
nyss låg du här intill mitt bröst
och lät din pappa ge dig tröst
men nu är du redan nitton år
jag minns dom stunder som vi haft
av sorg och glädje, gråt och skratt
jag minns det som det var igår
var gång jag kysste bort en tår
men nu är du alltså nitton år
vad fick du med dig ifrån mig?
vad hann jag någonsin lära dig?
kan hända det att jag älskar dig
långt mer än jag någonsin älskat mig
också nu när du är nitton år
kanske du minns dom ord jag sagt
om hur man får en rofylld natt
man känner på sig i sig själv
om något man gjort en dag var fel
långt innan man blir nitton år
så flyg min älskling, flyg iväg
känn hur din egen vinge bär
var som du är vart helst du går
det är mitt allra sista råd
trots att du nu är nitton år
Kram/Veronica
hejsan, tack för en jätte fin och mysig blogg, följt denna lääänge. Nu sitter jag här hemma och skulle behöva ett råd från dig. Ska måla en tavla till min moster som förlorat två av sina söner på bara 1,5 år, begravningen för min kusin blir nästa vecka, så skulle vilja ge henne en tavla där jag målat två änglar som sitter mittemot varandra MEN jag har fastat, vad skulle vara en passande text tycker du över änglarna? Har du några ideér ? De dog väldigt unga 23 o 29 år :(
SvaraRaderatacksam för tips. Ha en bra dag MVH Heidi
Hej Heidi, tack för din hälsning. Vad roligt att du följer min blogg. Men vad fruktansvärt tragiskt med dina kusiner och för din moster. Det låter osannolikt tragiskt. Har du läst den här dikten av Siv Andersson? Hon har gått igenom detta fasansfulla själv som ingen kan föreställa sig, och dessutom försökt sätta ord på det. Annars vet jag inte. Det är svårt att svara på. Kanske någon text eller sångrad ur något som betydde något. Jag skulle se igenom dödsannonser, ofta finns där ju väldigt vackra dikter när livet är svårt, orättvist och man inte förstår. Annars kommer Sivs dikt här nedanför.
SvaraRaderaSänder mina varmaste styrkekramar/Veronica
TILL DIG SOM FÖRLORAT ETT BARN
- av Siv Andersson
Den svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid har ryckts bort.
När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.
I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder
Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.
Läste om det ofattbart tragiska som hänt Heidis moster. Svårt att ta in hur någon orkar med förlusten av ett barn, och ännu svårare, två på så kort tid. En dikt som jag tagit till mitt hjärta är:
SvaraRaderaVårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm, en droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut, men brister och faller och drömmen är slut.
Den beskriver livet på ett tänkvärt och fint sätt, tycker jag.
Kramar
Ann-Britt
Det tycker jag var en jätte fin dikt Ann-Britt! Otroligt vacker. Jag tänker på den här dikten också som vi hade när min mormor och morfar avled med Estonia
SvaraRaderaIbland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer
Kram/Veronica