Så kan det gå....

Arbetsdag blev vård-av-barn-dag. Så kan det gå. Och sådana här dagar är det rätt skönt att ha ett eget företag.

Jag minns dagarna när dagis ringde och sa att ens barn är sjukt och man sitter mitt uppe i en deadline som bara måste vara klar inom närmaste timmarna. Att gå in till chefen och förklara läget. Att försätta arbetskamraterna i en ännu stressigare sits. Stressa hem, försöka hjälpa det lilla sjuka barnet, samtidigt som man är oroar sig för jobbet och väntar på en sambo som ska komma hem så man själv kan åka tillbaka och ägna sig åt jobb.

När man sitter på jobbet på kvällen så är ändå tankarna hos barnet och man ger sig själv dåligt samvete och tycker att man är världens sämsta mamma.

Idag ser min arbetssituation helt annorlunda ut. När dagis ringde idag så blev jag istället glad. Jag kan ägna mig helhjärtat åt min lilla snörvliga två-åring. Jag har ingen jag behöver gå in och be om ursäkt för att mitt barn är sjukt.

Jag har den bästa chef man kan ha – mig själv. Nu tar jag en tupplur med Clara. Jobba kan jag göra ikväll när mina barn somnat.

Och jag säger inte att det bara är enkelt att ha ett eget företag. Men för mig är det det allra bästa. Och den dagen jag ligger för döden så kommer jag knappast ångra att jag inte jobbade mer. Att jag inte gav lite mer av mig själv. Pressade mig lite ytterligare. Nej, den dagen kommer jag att vara nöjd. För jag vet att jag gjorde det jag behövde för att ge mig själv och min familj den allra bästa och gladaste mamman dom skulle kunna få – i den här perioden av livet som jag är just nu.

Kram/Veronica