Lördagen i bilder

Jag och Wilma

Jag och Wilma igen. Fotat med mobilen så kvalitén är inte den bästa

.

"Dop-kit" till lilla Nova-Lee. Jag valde att slå in allt i cellofan.

Att göra fina paket är ju en del av paketet. Den här plasten är köpt

på Panduro, tyvärr är den inte ofärgad, men det fick duga.

Sedan knöt jag en rosett av sidenband, rev ut en sida ur en

gammal psalmbok och satte ihop med en Maileg-nypa och en hjärtformad etikett.

Ny klänning dagen till ära. Som jag köpt på Gina Tricot.

Blir nog en favorit i sommar.

Prinsesstiara till Wilma som jag köpte på Kappahl (49,50:-)

sitter en hårklämma så man bara skjuter in den på huvudet och så sitter den på plats.

Mina smycken blev lite bohemian chic.

Litet kort ifrån oss. Jag målade ett stort N i bakgrunden

med hobbyfärg och när det torkat skrev jag texten ovanpå med penna.

Huvudpersonen.

Wilma går i mammas fotspår och har kameran i högsta hugg.

Vilken fantastisk dag vi har haft! Hela förmiddagen var vi hemma och "tjejade" oss när Jeppe jobbade. Strök klänningar, piffade med naglar, lockade håret och så vidare. Och sedan var det dags för dop på eftermiddagen.

Dopakten var så fin. Ingångsmusiken var i barnens tecken, med inslag av någon Astrid Lindgren sång. Minns inte om det var Hujedamej sånt barn han var, eller Här kommer Pippi Långstrump, men det var ett annorlunda inslag. Även prästen relaterade till Emil i Lönneberga och den härliga badturen som han och Alfred gjorde, när kontentan av samtalet blir "Du och jag Alfred. Ja du och jag Emil".

Det var inget högtravande dop med en mässande präst, utan det var ett dop med glimten i ögat och i barnens tecken. Och jag blir rörd. Får en liten klump i halsen när prästen talar om lyckan, livet men även de svåra tider. Då finns jag här som en skugga och följer dig. Vad som än händer. Du är aldrig ensam.

Alla får tro på vad dom vill, men jag blir väldigt gripen i stunder som idag. Och man tänker lite längre. På när Vilja var liten. Min lilla kusin. Nu har hon fått sitt kärleksbarn. Livet är stort.

Men jag fick även svälja tårarna, för sedan skulle vi ju uppträda och sjunga, jag och min syster. Men det gick bra. Det finns ingen människa i hela världen jag sjungit mer stämmor, sånger, spelat fyrhändigt och olika instrument med. Det är lika roligt varenda gång.

Tack Vilja och Stefan för en underbar dag och för att vi fick dela den med er.

Och som ni förstår, kära bloggläsare, så har jag inte så mycket mer att bjuda på idag. Men ni får hålla till godo med lite familjebilder på helgerna. Det är lite så det har blivit :) Och jag önskar er en underbar helg!

Kram/Veronica