Så.. nu var dom små skjutsade till sin farmor och farfar över helgen. Hur mycket jag än kan längta efter att bara få ha det tyst och stillsamt – att få bara vara – så blir jag väldigt halv utan dom små barnen. I samma stund som jag ser dom åka iväg i en annan bil för att vara ifrån oss i några dagar, så får jag en väldig separationsångest och jag saknar dom direkt så att det värker i hjärtat. Och det är väl så det ska vara – man är så oerhört ovan med tystnaden. Men nu ska jag försöka koppla bort det och bara njuta en smula. Trevlig helg!
Kram/Veronica
Känner precis som du, när sonen åker bort. Fast han är 15 år:)
SvaraRaderaNjut av din "egentid"!
Kram C
Jag förstår precis hur du känner. Man känner sig halv utan barnen! Nyttigt dock att få lite egen tid ibland, trots saknaden. Ha en fin kväll, nu blir det let´s dance här hemma. Mvh Anna
SvaraRadera