Såg ni på teve-programmet en unge i minuten igår kväll på tv4? Jag är fullständigt hopplös. När det kommer till nyfödda barn så är jag så blödig. Tårarna rann under större delen av programmet.
Alla mammor här i världen (pappor med för den delen) kan nog minnas den där känslan när man längtat och svettats och till slut får den där lilla kladdiga ungen på bröstet. Hur överväldigande det känns och vad stort och märkligt livet blir. I en och samma sekund så förändras alla ens egna behov och prioriteringar.
Det är så fascinerande, och när jag ser sådana här program så förflyttas jag tillbaka till de gånger jag fått uppleva livets mirakel. Och man kan känna sådan glädje för den här mamman och pappan oavsett hur längesedan man fick uppleva det själv. Den känslan hoppas jag att jag alltid kommer att minnas.
Så igår målade jag en bräda där jag skrev "Det finaste vi gjort". För knappast kan man få uppleva något större och finare tillsammans.
Kram/Veronica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du vill lämna en rad, det gör mig så glad