Bakgrund

torsdag 7 juli 2011

Till minne av konfirmation – bräda




När jag var 15 trodde jag att jag visste allt. Jag trodde jag var vuxen. Man hade koll på precis allt. Man trodde att man visste vad kärlek, sorg, smärta och lycka var. Jag kunde inte haft mer fel. Men det hade aldrig någon kunnat inbilla mig då. Då trodde man att man var "färdigväxt".

Den här diskussionen har vi haft med den 19-årige sonen under några år. När han var 16 tyckte han att han var stor nog att bestämma mycket själv. Vänta du bara tio år, sa vi. När du ser bilder av dig själv när du är 25 så kommer du tänka tillbaka "vilken liten skit man var. Trodde man visste allt".

Redan nu kan han se tillbaka på sig själv, se att han mognat. Och det är väl så det är.

Undra om det är något som fortsätter genom hela livet. Eller är jag vuxen nu när jag är 30 år? Undra vad man tänker när man är 40... Eller 50.. Eller 60. Bloggläsare, dela med er av era erfarenheter, ni är alltid så kloka.

Den här brädan ska bli en konfirmationspresent till en älskad tjej som är "mitt emellan". Inte barn, inte vuxen. Ett råd på vägen av hennes mamma.

Känner ni igen texten? Den är så fantastisk.

Kram/Veronica

PS Beställningar av brädor med valfri text görs till ljusarumidalarna@gmail.com. Pris: 375:-

1 kommentar:

  1. Klurar fortfarande på vad jag ska göra när jag blir stor ......känner mig inte "vuxen" vid 47
    tack o lov :-) Ska snart bli farmor , det däremot låter urgammalt så jag är nog gammal även om jag inte är vuxen. Ung med en massa livserfarenhet låter bättre .
    Det här lät nog "inte klokt" :-)

    Fin tavla förresten, vad duktig du e !
    Ha en fin kväll
    Kram Bittan

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en rad, det gör mig så glad