Finbesök

Varje sommarkväll dom senaste åren har vi framåt 21-tiden fått besök av en igelkott. Idag började det dock prassla i buskarna mitt på dagen, och helt plötsligt kom han – eller hon – springandes på sina små korta ben.

Det kändes som att det kanske var en ny familjemedlem för den här var inte blyg över huvud taget. Vi var fullt hus, varav två små barn, en stor hund och en nyfiken katt runtom, men han tog sig för och höll sig framme under en timme.

Det är fascinerande att iaktta djuren. Igelkottarna är ju så charmiga. Och vår katt Molly och igelkotten kom bra överens. Ingen trampade den andra på tårna, utan dom delade en måltid tillsammans. Så gulligt.

Sen blev det ett dopp vid bryggan för småtjejerna. Det finns inget som heter kallt. Är det sommar så är det.

Kram/Veronica