Tänk att jag numera är mamma till en tweenie. 8 år har hon blivit min lilla tjej och jag undrar varför inte jag har blivit ett dugg äldre? Det verkar bara vara barnen som växer så det knakar :)
Nu är hon stor och ändå liten. Hon är klok och snabbtänkt. Hon är varm och empatisk. Hon är en riktig liten kompis. Jag kommer på mig själv med att vi börjar få mycket utbyte av varandra. Föra långa samtal om allt mellan himmel och gjord. Häromdagen hade vi ett långt samtal om organdonation?! :) En annan kväll pratade vi om vad det innebär att vara flykting. Om olika livssituationer. Hon ställer kloka frågor och reflekterar.
Ibland går vi på bio och jag kommer på att det är som att vara ute med en kompis. Inte som när hon var hälften så gammal och man undrade om hon skulle orka se en hel film, hjälpa till så att inte popcornen välte, knyta skorna och ta hand om ytterkläderna. Nu sitter vi där intill varann, skrattar åt samma saker och delar så många upplevelser.
Varje kväll innan vi somnar läser jag för henne i hennes säng. Det är våran egen lilla stund varje dag och nu läser vi en spännande bok tillsammans. Det behövs inte ens bilder till böckerna längre utan det mysigaste är att bara ligga mot min axel under täcket och lyssna på spännande historier. Astrid Lindgrens Mio min mio är ju t ex fantastisk som högläsningsbok.
Min lilla stora tjej har fyllt 8 år. Det blev många kalas i år. Ett i Thailand, ett hemma för familjen och ett för kompisarna. Det kalaset delade hon med sin bästis och vi hyrde badhusets pool och slog till med badkalas som blev jätteroligt för hela klassen. Bilderna ovan tagna med iPhone.
Kram/Veronica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du vill lämna en rad, det gör mig så glad