Bakgrund

lördag 31 augusti 2013

Måttsticka till Gustav






En liten prins vid namn Gustav har döpts och han har fått en måttsticka i doppresent. Den vackraste stunden i livet var den när du kom står det efter måttstickans kant. . Finns väl ingen förälder som inte instämmer i det, när det kommer till våra barn.

Hoppas att det blev ett vackert dop tillsammans vänner och familj eller hur dopet än arrangerades. 

Kramar/Veronica

Canvastavla till Sofie och Björn





Sofie och Björn gifter sig idag i Katarina Kyrka. Den här tavlan är en canvas i storlek 30x30 cm. Dessa kan beställas med valfri text i botten och namnen "ovanpå" alternativt på kanten eller ovanför själva dikten/sången. 

Hoppas att dom får ett långt och lyckligt liv tillsammans! 

Kramar/Veronica

PS Beställningar görs till ljusarumidalarna@gmail.com. Pris tavla som ovan, 550:- exkl frakt. 

fredag 30 augusti 2013

Canvastavla till Tuva-Li





För åtta år sedan hade jag varit mamma till Wilma i två veckor. Vi spenderade mycket tid på soffan i början för vi lärde oss att amma och det var så svårt. Jag hade aldrig en tanke på att ge upp men det var klart stressande när det inte fungerade. Jeppe var hysteriskt orolig över att vi inte direkt hittade rätt läge där hon kunde få i sig mjölken hon behövde och tyckte vi skulle övergå till flaskmatning. Men vi är envisa både jag och Wilma och kämpade på och sedan plötsligt en dag efter ett par veckor var vi proffs. Vi hade båda lärt oss och efter det kunde vi amma hur som helst, upp och ner och liggandes och sittandes. 

Nu är skolstarten är här och nu är man inne i vardagen med läxläsning på eftermiddagarna och kvällarna igen. Samma lilla tjej som jag alltid haft så nära hjärtat kan nu själv räkna upp årets samtliga månader, årstider och dagar samt skriva dom rättstavat. Förutom Augusti då, som har ett konstigt "U" som man knappt hör =)  När man sitter med läxorna så går det upp för mig vad mycket barnen lär sig varje dag. 

Och man får läsa om saker som man knappt minns att man någon gång har studerat. Jag tänker att det är aldrig fel att friska upp minnet. Men igår hjälpte jag till vid en läxläsning och den handlade om oorganisk kemi. Och det har jag inget minne av att jag någonsin hört talas om. Kanske viktigt med läxorna även för oss vuxna :) 

Canvastavlan på bilden är till en liten tjej vid namn Tuva-Li. Hoppas att det blev en fin present! Den fina dikten lyder som följer

En dag gick det genom riket ett lyckligt sus
Det var då dina klara ögon såg dagens ljus


En liten flicka så underbar och vacker var här
En flicka vi så lätt började hålla kär.


Den dagen kommer när du inte längre liten är
Då en värld dig så lockande på nya vägar bär


Må ditt liv fyllas med glädje och lycka
att du din egen historia med
äventyr, skratt och kärlek smycka.  


Canvastavlor görs på beställning till ljusarumidalarna@gmail.com.

Kram/Veronica

PS Jag menar inte att det är rätt eller fel att amma eller att flaskmata. Det viktigaste är att man gör det som känns rätt för en själv. Flaskmatande bäbisar mår precis lika bra som ammandes. 

torsdag 29 augusti 2013

i det lilla bor det stora...





Det slår mig en dag, hur märkligt livet egentligen är. Och vilka historier alla bär på. Man ser sig omkring och tycker att alla verkar vara så lyckliga, så harmoniska. Lever sitt liv utan minsta lilla katastrof. Och så skrapar man lite på ytan. Jo, min mamma fick bröstcancer. Min pappa dog hastigt och oväntat. Min väns fru var otrogen under ett år och nu ska dom separera, stackars deras små barn.

En annan har det svårt i skolan, ingen riktig vän. En annan trivs inte riktigt med sitt jobb, men vad ska man göra istället man måste ju ha en inkomst?

En person hittar ingen tid till att göra det man helst vill, och en annan spenderar all ledig tid med sin hobby för att slippa vara hemma.

Någon stressar för att hinna med så mycket som möjligt under dagens vakna timmar, en annan kanske ligger under ett täcke och mår för dåligt för att gå ut och hämta posten.

En skäms över sin kropp och svälter sig själv. En annan hetsäter och spyr. Få människor är helt nöjda.

En tjej blir retad i skolan, och för varje dag blir det svårare att orka med att vara där, den där känslan av att inte bli sedd.

Någon söker sina rötter, den där föräldern man aldrig fick lära känna. En annan går vidare utan sina föräldrar.

Det föds barn varje minut och för dessa föräldrar står tiden stilla. Men i avdelningen intill ligger en man vars hjärta inte orkade längre.

Det kallas nog livet. Visst är det bra märkligt. Det enda vi vet med säkerhet är att föds och vi dör. Däremellan är det ett lotteri och alla får sin beskärda del av kärlek och fruktan. När livet har sitt lotteri så är det bara frågan om vilka nummer man får på sin bricka. Och visst är det skönt att man inte vet.

Men om varandra vet vi inget. Vi kan inte döma någon utan att känna en person på djupet. Vi vet ingenting om denna persons största sorg, största misslyckande, högsta drömmar eller det bästa ögonblicket. Och det intressanta är ju att detta är en ständigt pågående process. Om jag frågade min bästa vän H för 15 år sedan vad som var hennes högsta dröm så skulle nog svaret vara något annat än det jag skulle få idag.

Jag skulle nog instinktivt säga att jag känner min Jeppe utan och innan. Jag vet att han biter på knogarna när han tänker. Att han grimaserar med tänderna när han ska ta i, som att skruva av ett tungt lock. Jag hör på hans röst när han pratar i telefonen ungefär vem det är eller vad det handlar om. Jag ser på honom direkt vid frukostbordet om han sovit dåligt eller är peppad för dagens aktiviteter.

Jag vet att han måste skära av samtliga ostkanter innan han kan äta, och att han inte äter det vita hårda inuti tomaten. Jag vet att ljudet av när någon annan borstar tänderna är det värsta ljudet som finns och jag vet att han är duktig på att starta nya projekt men tycker det är tråkigt att slutföra.

Det är så fint när man känner någon så bra, och samtidigt kan vi sitta bredvid varandra i soffan en kväll och säga "vem är du egentligen"? Sedan skrattar vi gott. Det finns situationer när han gör helt tvärtemot vad jag trott att han skulle göra och då blir jag bara lycklig. Man kan aldrig äga en annan människa och vad vet man egentligen. Man är ju en ständigt pågående process som åker i olika riktningar.

Jag är tacksam för det lilla och försöker att se dom där små sakerna. Att spela ballongjakten med min 4-åring kan vara dagens höjdpunkt. Att hitta balansen mellan arbete och vila. Eller att få en halvtimme vid datorn och skriva ner dom där tankarna som snurrat i ett blogg inlägg. Kriser och katastrofer kommer till oss alla, förr eller senare, lika bra att njuta däremellan.

Kram/Veronica

måndag 26 augusti 2013

Thailand del 2





























Så kommer här som utlovat, några fler bilder från vår resa. Nu har vi varit hemma över en vecka, men jag blir fortfarande varm i kroppen när jag tänker tillbaka och bläddrar bland bilderna. 

Känslan är fortfarande så nära, man minns tydligt hur det känns under fötterna att promenera längs stranden under de varma kvällarna, känslan av att inte behöva ställa alarmet innan man somnar utan bara att vakna och strosa ner till en färdigserverad frukostbuffé, att lägga sig i en nybäddad säng med vita hotellakan. Att inte behöva stressa eller planera speciellt mycket. När dagens största familjeråd handlar om vilken restaurang man ska äta middagen på. 

Vi gjorde en båtuflykt och besökte Phi phi, Khaisland, Monkey Bay, och Maya Bay. Kan väl lätt säga att hela familjen var helt överens om att om det gick att bosätta sig på Khaisland så hade ingen av oss tvekat en sekund. 

Kram/Veronica

tisdag 20 augusti 2013

Thailand del 1























Så är vi hemma igen efter en lång semester i Thailand. Vi har varit i Phuket och haft det så fantastiskt skönt som man bara kan ha det på en semester. 

Det var en drömresa och jag är så glad att vi kunde göra den tillsammans. 

Här bodde vi, på Sunwing Resort Kamala Beach. Barnen älskar Lollo och Bernie, som i Thailand även hade en till vän, en elefant vid namn Woodie. Fanns inget att klaga på gällande hotellet, vi har nog varit så nära paradiset man kan komma, och hade gärna stannat ett par veckor till. 

Visar lite bilder från semestern här, men det kommer ett inlägg till med fler. Vi har hunnit med att se och göra mycket, men vi har även haft tid att landa tillsammans som en familj. Bara vara med varann, prata om dåtid nutid och framtid, och göra planer tillsammans. 

Vi reste till Thailand under lågsäsong, men jag har svårt att hitta något negativt med det. Visst var det några skurar, men knappast så att det störde. Kom det en regnskur på en halvtimme varannan dag, så tyckte barnen mest att det var skönt. 

Tvärtom fick vi en resa för halva priset jämfört mot december, inget slagsmål om solstolar med övriga hotellets gäster, lagom lugnt och med stora möjligheter till prutning eftersom det inte var turistsäsong. Samma temperatur som högsäsongen, men lite lugnare. Några magåkommor var oundvikligt men inga stora incidenter, vi var friska nästan hela tiden. 

Den här resan kommer jag att bära i mitt hjärta resten av livet. 

Kram/Veronica