Bakgrund

onsdag 21 december 2011

Ett snedsteg som förändrade julen

Canvastavla, 80x80 cm. Färdig att hänga på väggen med monterad
tavelduk på kilram. 850:-



Förra veckan var jag på leklandet i Falun med mina två minsta och en kompis till Wilma. Att leka med barnen på sådana där ställen är bland det roligaste jag vet. Jag och Clara skulle "hoppa ända upp i taket" på studsmattan. Så jag tog henne i famnen och tog i allt vad jag orkade i studset och när mina ben tog emot nätet som jag stod på så hörde jag ett distinkt knak.

Jag hann tänka att "nu bröt jag benet" innan Clara flög iväg och jag själv landade huller om buller. Benet bara hängde och jag vred mig i smärtor. Tårarna sprutade, ingen fanns i närheten och jag lovar att jag har aldrig varit med om någonting liknande. Nu tändas tusen juleljus. Jag såg stjärnor och bara vrålade.

Stackars lilla Clara... Hon är bara tre. Skulle försöka trösta mamma "Såå mamma de e bra nu, du kan gå nu mamma..." och hon grät. Sedan skulle hon försöka hämta hjälp. Det gick inte så bra så jag fick släpa mej ner till en telefon.

Hela dagen spenderades på akuten och röntgen. Det är ingen fraktur men det kan vara något ledband som slitits av och skadats. Sedan dess har det varit soffan för min del.

Tänk er själva att ligga på soffan timme ut och timme in dagarna före jul?!?!? Det är tortyr för en småbarnsmamma :( Jag tänker på julklapparna som var kvar att handla, granen som skulle kläs på fjärde advent, all maten som skulle köpas, köttbullarna som skulle rullas, knäcken som skulle kokas, den stora julstädningen...

Igår försökte jag trotsa mig själv och tog mig in i tvättstugan. Det sa "KNAK" igen. Blev en repris på förra veckan och jag hamnade på golvet. Den här smärtan var en återupprepning. Och jag vet att jag är en idiot. Och är huvudet dumt får kroppen lida. Sen dess har jag 100 gånger ondare i knäet och det bara sväller och sväller. Fasen också :(

Som tur var har jag en underbar familj och underbara barn. Dom springer och torkar upp blött från skorna så att mamma inte ska ramla på kryckorna, servar med kaffe och banar väg för mig. Det har blivit frysmat och pizza sedan olyckan. Och tvättkorgen växer. Snart kommer vi inte in i tvättstugan. Happy Xmas. Jo jag tackar :)

Stressa inte nu före jul. För visst är det väl så att när man är frisk så önskar man sig hundra saker och när man är sjuk så önskar man sig bara en sak. Julen kommer ändå. Jag sänker kraven den här julen och accepterar att det är som det är.

En riktigt varm julkram till dig som läser detta. Hoppas att julen blir mys och varm med alla du älskar! Kram/Veronica

6 kommentarer:

  1. Å fy, det där lät inget vidare! Har dåliga erfarenheter av studsmattor sedan min äldsta dotter bröt armen där när hon var tre år. Och jag förstår precis tortyren av att ligga still när allt ska fixas. Lider med dig! Hoppas du får en mysig jul och att knät rättar till sig, kram från Anna

    SvaraRadera
  2. Nej, vilket elände. Men som du skriver, julen kommer ju ändå, oavsett hur full tvättkorgen är eller hur välstädat det är hemma.

    Hoppas du får en fin och mysig jul med dina nära, och allt ont har ju alltid något gott med sig, eller hur är det man säger :)

    GOD JUL!

    SvaraRadera
  3. Men fyy va´jag lider med dig Veronica. Det låter som en mardröm, både med smärtan och att vara fjättrad vid soffan, mitt i den där jäkla stressen inför julen. Tur att du har en fin familj. Hoppas att din jul blir ljus och fin ändå!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  4. Fy så tråkigt! Och jag kan tänka mig att det gjorde/gör ont. Jag stukade foten i somras och DET gjorde ont, inte ens i närheten av vad du har för smärta. God Jul och krya på dig!

    SvaraRadera
  5. Du skriver så fint, du kan beröra i varje mening och du låter oss förstå hur du känner. Jag önskar dig en härlig jul och jag är säker på att du kommer kunna njuta av den ändå, trots smärtor och frustration över att inte kunna använda kroppen som du vill. Jag minns vad du sa den där kvällen på S1... "Det hände mig för att jag är stark nog att klara av det". För mig är du en fantastisk person. Många kramar, Linda

    SvaraRadera
  6. Vilken otur. Jag hoppas de läker fort och snart blir bra igen. Det är härligt när man har en hjälpande familj.

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en rad, det gör mig så glad