Livets mirakel

Det är väldigt sällan jag ser på teve... När jag får egen tid tycker jag oftast att det känns "bortkastat" att lägga den på att slötitta på teve, då läser jag hellre en bok eller gör något annat som ger mig kraft. Jag följer nog inga program förutom Bollibompa tillsammans med mina barn.

Ikväll såg jag dock på Allsång på Skansen när jag satt och pysslade. Mikael Wiehe var med och sjöng den fina och tankvärda sången Det här är mitt land. Den texten tycker jag är så vacker. Det finns så mycket orättvisa i världen – så mycket hemskheter som händer varje dag, och så många människor som lider – vi borde vara rädda om vår jord och ta bättre hand om varandra. Lite lustigt är också att just den sången fick jag förmånen att sjunga tillsammans med Mikael Wiehe på Cozmoz scen i Borlänge för några år sedan.

Ikväll ska jag sätta mig en stund vid Signes grav. Det är en vecka sedan hon somnade in. Det som har plågat mig mest den här veckan, förutom det faktum att hon är borta, är beslutet vi tvingades fatta åt henne. Jag har plågat mig med tankar som fattade vi rätt beslut, led hon verkligen så mycket att hon ville somna in... Jag finner tröst i veterinärens ord som rådde oss att hjälpa henne att få somna in.

Men vi föds och vi dör, så är livet. Och idag fick vi träffa Micke och Tinas lilla bäbis för första gången på BB. Det var en otroligt vacker liten pojke och man förundras över hur fantastiskt livet är som skapar dessa under.

På lördag gifter sig min svärmor och svärfar. Vi har fullt upp inför bröllopet. Framförallt ska vi stå för en del av musikunderhållningen och vi försöker hitta tid till att öva tillsammans. Den här sången ska jag sjunga i kyrkan. Som tur var sitter texten i benmärgen eftersom jag redan sjungit den på ett bröllop. Musiken var en sak som förenade mig och Jeppe för många år sedan nu, och mitt i alla blöjbyten och smutstvätt, så är det ändå underbart när vi får tiden för musiken tillsammans.

Ha en fin kväll, tack för din tid!
Kram/Veronica

Det här är ditt land
Det här är mitt land
från Ales stenar
till norra Lappland
från Bohus klippor
till Gotlands raukar
Landet, det tillhör
dej och mej

Med mörka skogar
och höga furor
med vita björkar
och röda stugor
med fält och åkrar
och varv och gruvor
landet, det tillhör
dej och mej

Med skär och kobbar
och djupa fjärdar
med ljusa hagar
och svarta tjärnar
med sina blånande
berg i fjärran
landet, det tillhör
dej och mej

Jag åkte norrut
längs Höga kusten
när skogen rodnade
Det var om hösten
Och havet glittrade
i morgonluften
i landet som tillhör
dej och mej

Jag stod på toppen
av Kebnekaise
och såg på solen
som aldrig sjunker
på myr och mossar
på fjäll och forsar
och på landet som tillhör
dej och mej

Jag stod där hemma
när dimman lättar
Jag stod bland rapsfält
och klara bäckar
där boken grönskar
och storken häckar
i landet som tillhör
dej och mej

Det var på kvällen
Jag stod vid stranden
under Vintergatan
och Karlavagnen
Jag tog min älskade
hårt i handen
och sa, landet, det tillhör
dej och mej