Zigge

Okej, jag erkänner att det är mycket prat om vår nya valp nu... Men han är så mysig! Jag tänkte visa honom för er. Lite bilder tagna idag när vi var till Ornässtugan med Micke, Tina och deras lilla Adam. Mycket glass och trevligt sällskap. Adam sov sig dock igenom hela besöket, men han var lika söt för det.

Wilma är i Eskilstuna och hälsar på sin farmor och farfar. Imorgon ska dom åka på en kryssning till Åland, Wilma har packat finskorna och bikinin för lite spännande upptåg.

Idag skiner solen och vi har riktigt varmt, just när man nästan började tro att hösten var på väg så vände det. Underbart!
Ha en härlig dag allihopa!
Kram/Veronica

Susannes kista

Den här kofferten har jag reserverat för gulliga Susanne. Det är min svärfars syster som bor i Göteborg. Jag hoppas att den passar fint hemma hos henne.

Carpe Diem – fånga dagen. En populär fras på möbler, man får komma ihåg att verkligen läsa orden, och ta till vara på dagen. Det är så lätt att man bara rusar på och glömmer att leva i nuet. Jag tjatar ofta om mindfulness men det är svårt att komma ihåg just det. Men jag försöker lära mig av mina barn, dom är experter på att göra just det.

Jag minns inte vart jag läste det, men var det kanske Gandhi, som fick frågan – Vad tänker du på när du borstar tänderna? Att jag borstar tänderna, svarade han. När jag borstar tänderna tänker jag ofta på tusen saker, utom just att jag borstar tänderna. Men jag är medveten om det, så jag jobbar på det.

Kram/Veronica

Lite smått och gott

Idag har vi haft en skön dag med mycket bad och sol och trevligt sällskap. Jag och tjejerna bakade Leilas blåbärsmuffins tillsammans, receptet hittar du här. Det blev mycket kladd och renslickade bakredskap som det ska vara. Nu längtar jag efter att hallonen ska komma så vi kan baka rulltårta och muffins med bär ifrån vår egen trädgård.


Här är en bild på vår "nya" postlåda också. Det är ett billigt loppisfynd som jag målat om.

Canvastavlan är svart och i storlek 30x30 cm. Det är ett citat ifrån Kents fina låt "Utan dina andetag". Den sjöng jag och Jeppe tillsammans på bröllopsfesten på kvällen. Den är så vacker.


Kram/Veronica

Bröllopsyra

Wilma går in i kyrkan, hand i hand med farfar och farmor.




Helgen har bestått av bröllopsyra på hög nivå. Min kära svärmor och svärfar, Jeppes mamma och pappa, gifte sig i Klosters Kyrka. Det har varit en fantastisk helg, med stekande sol, underbar mat, trevligt sällskap och otroligt vackert ordnat allting. Det var underbart att dela den här stora dagen med dom, och alla deras fina släkt och vänner.

Wilma gick in med sin farmor och farfar i kyrkan. Då rann tårarna på mig. Det kändes så högtidligt och vackert. Det är en underbar känsla att se hur min svärmor och svärfar älskar mina barn precis lika mycket som jag och Jeppe gör. Det vet jag att Susanne och Kenneth gör, och även min pappa Bengt och våra syskon. Och Wilma är en tuffing, hon gick raka vägen in, i denna enorma kyrka, utan ett snedsteg, i sin långklänning och högklackade skor.

Hoppas att ni alla haft en lika fin helg som jag har haft.
Kram/Veronica

Canvastavla till brudparet

Hej alla vänner,
ni som tittar in på min blogg då och då har sett att vi ska få gå på bröllop på lördag. Min svärmor tycker om dom här tavlorna som jag gjort tidigare, därför har jag gjort en sådan till henne och Kenneth.

Det är en uppspänd canvas-duk, 30x40 cm som jag målat och modellerat. Den har deras och kyrkans namn textat, och ett urdrag ur Siv Anderssons fina dikt.

Brudkista

På lördag ska vi som sagt på bröllop i Kosters Kyrka. Jag vet att min svärmor tittar in på min blogg då och då, men jag tror inte att hon har tid med det just nu eftersom hon är mitt i bröllopsbestyren. Dom betyder så mycket för mig och jag är så glad att dom nu gifter sig efter så många år tillsammans.

Jag har gjort en kista till dom som ett litet minne av deras bröllopsdag. Jag gjorde ett ornament på framsidan och skrev Kosters Kyrka och deras datum för bröllopet. På locket står det Störst av allt är kärleken, och Kenneth & Susanne.

Sent igår kväll bytte vi även ut sången vi ska sjunga. Det blir den här istället. Texten är såå fin... Fast vi kommer att sjunga den lite mer avskalat, lite lugnare och med stämmor.

Ha en fin dag alla!
Många kramar/Veronica

När du ser mej, när jag finns i dina ögon, när du ser att jag finns till.
När du hör mej, när jag är i dina tankar, när jag kan vara den jag vill.
Då flyger mitt hjärtas fågel. Då stiger den upp mot skyn.
Då svävar den över markerna, och högt över skogens bryn.
När du ser mej, när jag är i dina tankar. Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

När du kommer, när du kommer mej til mötes, när jag är den som gör dej glad.
När du rör mej, när jag är i dina händer, när jag är den som du vill ha.
Då flyger mitt hjärtas fågel. Då stiger den upp mot skyn.
Då svävar den över markerna, och högt över skogens bryn.
När du rör mej. När du kommer mej til mötes. Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

Men när du blundar, när du stänger dina ögon, när jag inte kommer in.
När du tystnar, när du vänder dej ifrån mej, när jag inte längre finns.
Då kurar mitt hjärtas fågel, på tallens lägsta gren
med svarta, sorgsna ögon, och själen tung som sten.

Så kom i håg mej. Kom i håt att va mej nära. Och låt mej somna på din arm.
Och låt mej drömma. Låt mej drömma mina drömmar, och låt mej vakna i din famn.
Då flyger mitt hjärtas fågel. Då stiger den upp mot skyn.
Då svävar den över markerna, och högt över skogens bryn.
När jag får drömma, min dröm och va dej nära. Då stiger mitt hjärtas fågel upp mot skyn.

Livets mirakel

Det är väldigt sällan jag ser på teve... När jag får egen tid tycker jag oftast att det känns "bortkastat" att lägga den på att slötitta på teve, då läser jag hellre en bok eller gör något annat som ger mig kraft. Jag följer nog inga program förutom Bollibompa tillsammans med mina barn.

Ikväll såg jag dock på Allsång på Skansen när jag satt och pysslade. Mikael Wiehe var med och sjöng den fina och tankvärda sången Det här är mitt land. Den texten tycker jag är så vacker. Det finns så mycket orättvisa i världen – så mycket hemskheter som händer varje dag, och så många människor som lider – vi borde vara rädda om vår jord och ta bättre hand om varandra. Lite lustigt är också att just den sången fick jag förmånen att sjunga tillsammans med Mikael Wiehe på Cozmoz scen i Borlänge för några år sedan.

Ikväll ska jag sätta mig en stund vid Signes grav. Det är en vecka sedan hon somnade in. Det som har plågat mig mest den här veckan, förutom det faktum att hon är borta, är beslutet vi tvingades fatta åt henne. Jag har plågat mig med tankar som fattade vi rätt beslut, led hon verkligen så mycket att hon ville somna in... Jag finner tröst i veterinärens ord som rådde oss att hjälpa henne att få somna in.

Men vi föds och vi dör, så är livet. Och idag fick vi träffa Micke och Tinas lilla bäbis för första gången på BB. Det var en otroligt vacker liten pojke och man förundras över hur fantastiskt livet är som skapar dessa under.

På lördag gifter sig min svärmor och svärfar. Vi har fullt upp inför bröllopet. Framförallt ska vi stå för en del av musikunderhållningen och vi försöker hitta tid till att öva tillsammans. Den här sången ska jag sjunga i kyrkan. Som tur var sitter texten i benmärgen eftersom jag redan sjungit den på ett bröllop. Musiken var en sak som förenade mig och Jeppe för många år sedan nu, och mitt i alla blöjbyten och smutstvätt, så är det ändå underbart när vi får tiden för musiken tillsammans.

Ha en fin kväll, tack för din tid!
Kram/Veronica

Det här är ditt land
Det här är mitt land
från Ales stenar
till norra Lappland
från Bohus klippor
till Gotlands raukar
Landet, det tillhör
dej och mej

Med mörka skogar
och höga furor
med vita björkar
och röda stugor
med fält och åkrar
och varv och gruvor
landet, det tillhör
dej och mej

Med skär och kobbar
och djupa fjärdar
med ljusa hagar
och svarta tjärnar
med sina blånande
berg i fjärran
landet, det tillhör
dej och mej

Jag åkte norrut
längs Höga kusten
när skogen rodnade
Det var om hösten
Och havet glittrade
i morgonluften
i landet som tillhör
dej och mej

Jag stod på toppen
av Kebnekaise
och såg på solen
som aldrig sjunker
på myr och mossar
på fjäll och forsar
och på landet som tillhör
dej och mej

Jag stod där hemma
när dimman lättar
Jag stod bland rapsfält
och klara bäckar
där boken grönskar
och storken häckar
i landet som tillhör
dej och mej

Det var på kvällen
Jag stod vid stranden
under Vintergatan
och Karlavagnen
Jag tog min älskade
hårt i handen
och sa, landet, det tillhör
dej och mej

Marint vardagsrumsbord

Ett vardagsrumsbord som jag har målat färdigt. Det blev med en kompassros och ordentlig patina. Jag är ju – förutom den lantliga, vita, shabby chica stilen – även svag för New England och marin inredning. Tycker även att dom gifter sig bra tillsammans.

På bilden skymtar nya mattan jag köpte häromdagen på Önskehuset (från Nyblom & Kollén, 599:-).


Bordet finns till salu, maila mig på veronicis@hotmail.com vid intresse.

Hoppas ni alla haft en ljuvlig dag med mycket sol och bad. Vi har badat, grillat och haft goda vänner på besök. Micke & Tina väntar smått ("kommer" det inte väldigt mycket barn just nu?), och så sprickfärdig som Tinas mage såg ut så tycker jag att den lille redan borde kommit ut i skrivandets stund.

Kram/Veronica