Nu har jag inga dagisbarn längre. Det har jag haft i 8 år, så det var med lite vemod vi sade tack och hejdå till förskolan. Till hösten börjar Clara i F-klass vilket sker på skolan där vi bor. Vi har bara bra erfarenheter av förskola och pedagoger. Säkert har andra människor andra erfarenheter på andra håll, men hos oss har vi alltid lämnat barn som gladeligen skuttat in genom dörren och alltid pratat om sina fröknar med värme i rösten när dom kommit hem för dagen.
Människor som delat fina värderingar, torkat tårar, peppat, firat fina traditioner, ätit matsäck i skogen, gjort utflykter, skrattat men framförallt lärt dom mycket.
Väldigt varma och fina med både barn och föräldrar. Eftersom barnen spenderar lika mycket tid på dagis som hemma nästan, så känns det så skönt att veta att dom blir sedda och kramade. Man lämnar det käraste man har i händerna på andra människor en stor del av dagen, så när både barn och föräldrar känner sig trygga så blir man lycklig och varm.
Jag gjorde en tavla till Claras fröknar. En bräda i A3 plus som ett litet tack till irene, Kerstin, Birgitta, Maggan, Maria, Maria, Marie, Hasse, Gittan, Therese och övriga.
Ett barn som kritiseras - lär sig fördöma
Ett barn som får stryk - lär sig att slåss
Ett barn som hånas - lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi - får dåligt samvete
Men...
Ett barn som får uppmuntran - lär sig förtroende
Ett barn som möts med tolerans - lär sig tålamod
Ett barn som får beröm - lär sig uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel - lär sig rättvisa
Ett barn som känner väns
kap - lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet - lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat - lär sig känna kärlek i världen
Kram/Veronica
